Vad är plast?

Plaster är syntetiska långa organiska molekylkedjor, polymerer, som består av många små likadana byggstenar, monomerer. Plaster har också så gott som alltid tillsatser i form av färgämnen, fyllmedel, flamskydd eller liknande. Globalt producerades 320 miljoner ton plast 2016. I Europa produceras omkring 60 miljoner ton. Det finns omkring 700 sorters plast som är uppdelade i 18 polymerfamiljer. De vanligaste polymerfamiljerna är polyeten (PE) och polypropylen (PP). I figuren nedan syns fördelningen mellan de vanligaste plasterna:

Av oljan som används i världen går 4-8% till produktion av plaster. Dels som energi för framställningen av plasterna och dels som råvara till plasten i sig.

Biobaserade och bionedbrytbara plaster

Idag är omkring 1 % av plasten biobaserad och/eller bionedbrytbar. Ibland kallas biobaserade plaster och bionedbrytbara plaster tillsammans för bioplaster, vilket är olyckligt då det kan leda till missförstånd. Det är nämligen två olika saker. Biobaserade plaster betyder att plasten har en annan råvara än olja, till exempel sockerrör, och alltså har ett nutida biologiskt ursprung. Dessa plaster är oftast kemiskt exakta kopior av vanliga plaster, fossila plaster, som polyeten till exempel.

Bionedbrytbara plaster däremot är plaster som med tiden kan brytas ned biologiskt i en kontrollerad miljö som till exempel i en storskalig kompost. Dessa nedbrytbara plaster är kemiskt olika de vanliga plasterna.

Användningsområden

Plasterna fyller många olika funktioner och ersätter ofta andra material som metall och glas. Plaster har unika egenskaper. De är lätta, de går att göra mycket starka – eller mycket mjuka – och de är beständiga. Bara fantasin sätter gränser för vad det går att göra i plast. Dessutom finns god tillgång till relativt billig råvara (olja). Plaster används i allt från bil- och flygplansdelar till engångsförpackningar i vården, isolering och som täckfilm inom jordbruket. Det största användningsområdet är just förpackningar och det näst största användningsområdet är bygg- och konstruktionsändamål. I figuren nedan ses användningsområdena för plast.

Miljöutmaningar

Avfall och resurseffektivitet

Den största avfallsströmmen av plast är plast från hushåll. Hushåll (inklusive skolor, vårdinrättningar o s v) tillsammans med handel och tillverkning står för 75% av plastavfallet i Sverige. Den vanligaste plasten i avfallet är förpackningar. Avfallet samlas in i en blandad ström där i princip alla 700 plastsorter kan finnas med. Det gör det svårt för återvinningsindustrin att återvinna plastmaterialet. Idag kommer rapporter om att bara knappt hälften av plasten samlas in för återvinning. Och att dessutom bara en del av den insamlade plasten faktiskt återvinns. Den dåligt fungerande återvinningen är en av de stora hållbarhetsutmaningar som är förknippade med plast och som pekats ut av EU inför framtida hållbarhetsarbete.

Klimatpåverkan

En ytterligare utmaning är beroendet av fossil råvara. 99% av all plast är idag tillverkad av olja vilket innebär att den bidrar till klimatförändringarna när den bränns. All förbränning resulterar i koldioxid och koldioxid är en gas som fungerar som ett värmande ”täcke” för jorden. Det här ”täcket” är naturligt och vi behöver det men när vi tar upp många miljoner ton olja ur marken och eldar det under en mycket kort period (50-100 år är mycket kort ur ett geologiskt perspektiv) så ökar den värmande effekten och klimatet förändras. Den här förändringen ändrar förutsättningarna för de ekologiska systemen och växter, djur och vi själva får problem att hinna ställa om.

Nedskräpning och mikroplaster

Ytterligare en utmaning är nedskräpning och läckage av plastmaterial till mark och vatten med stora skador och risk för förgiftning av organismer och ekosystemförändringar som följd. Källorna av små plastpartiklar, mikroplaster, är många och vi har nog inte riktigt kunskapen ännu om alla källor och vilka som är de största. Den här frågan har varit mycket i ropet den sista tiden. Problemet rymmer flera delar. Dels verkar plastpartiklar läcka från bland annat tvättning av kläder och från bildäck. Dessa partiklar påverkar livet i havet och rubbar balansen i ekosystem. Idag anar vi att det också kan finnas plastpartiklar i avloppsslam som kan orsaka problem om man gödslar åkrar med slammet. Nedskräpning, av synliga plastföremål, leder dels till bildning av mikroplaster på sikt men riskerar innan det, att skada djur i hav och på land. Nedskräpning leder också till en otryggare miljö.

Komplexitet

I första anblicken kan det se ut som att problemen är relativt lätt lösta. Varför inte bara använda återvunnen plast istället för jungfrulig plast när man tillverkar saker? Varför inte göra plast av sockerrör eller skogsråvara så att den inte är fossil och alltså inte bidrar till klimatförändringarna om den bränns upp? Varför inte ha biologiskt nedbrytbara plaster så att mikroplasterna i havet bryts ned naturligt? Men med var och en av de här förslagen finns en tydlig baksida. I tabellen nedan sammanfattas vad som finns att vinna med en viss lösning men också vad som är baksidan.

Att tänka på vid till exempel upphandlingar

Vi har inte alla svar på hur ett hållbart plast-system ska se ut. Men det finns en hel del att göra i arbetet med att minska miljöpåverkan från användandet plaster som vi vet har en god effekt. Här är exempel på åtgärder som är bra:

  • Engångsartiklar påverkar miljön mer än flergångsartiklar
  • Upphandla med tanke på återanvändning, design för lång hållbarhet och utbytbara delar
  • Engångsartiklar riskerar att sluta som nedskräpning – som slutar som mikroplaster
  • Genomskinlig eller vit plast är lättare att återvinna
  • Att hålla ett visst plastavfallsflöde rent från andra plastavfallsflöden underlättar återvinningen
  • Biobaserad plast minskar klimatpåverkan
  • Polyeten (PE) och polypropylen (PP) har ett värde som återvunnen plast